Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 3. Hygienen i min barn- och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Jag tror fortfarande på denna obehagliga kur, som ju består
i att få kroppen att själv reagera, mera än på en hel del
brunns- och badorter dit läkarna skicka oss när de vilja bli
av med oss.
En kostnad som nog ofta skulle besparas oss, om vi kände till
den hygien som bäst passar varje individ.
Vad hygien beträffar var den i min barndom nog rätt
försummad och mera enkel. Den friska luften stod ej högt i kurs och
drag var döden. Man levde under innanfönstrenas regim, helst
de väl klistrades. Bland de första åtgärder min Fader vidtog
med sin gård var att förse folkets stugor med gångjärn på
fönstren, de voro förut i allmänhet utifrån tillspikade med
häst-skosöm. Om pojkarnas mera vilda lekar lockade dem ut i det
fria, så voro däremot flickorna varmhusväxter, söm fruktade
den friska luften. En stor förbättring för Stockholmsflickorna
inträdde med den härliga skridskobanan på Nybroviken, som
nu Gud nå’s endast blivit ett utlopp för stadens kloaker i
stället för att förr om vintern dagen i ända hava livats av de ungas
glada skratt och de övningar, som åter drevo hälsans rosor fram
på för tidigt vissnande kinder. Nej fint och konstlat skall det
vara, naturlig is duger ej mer.
Den tidens skolsalar lämnade i Upsala nog mycket att önska.
Låga rum i somliga våningar med dålig ventilering, och
belysningen var mera olämplig. Högt sittande ofta drypande
oljelampor i de högre rummen, men talgljus i de lägre.
Ett livligt minne har jag av en klass snuviga, racklande och
hostande kamrater en följd av att man innan den räddande
gummigaloschens upptäckt ofta fick sitta hela dagen med våta
fötter.
Påssjuka och halsfluss voro allmänna sjukdomar och den
tidiga morgonlektionen då man i snömodd och mörker skulle
gno till skolan kl. 1/2 7 lade nog grunden till mången skolsjuka.
På landet låg hälsovården i mitt som i de flestas hem i
husmoderns händer, om ock hennes tillgängliga medel voro rätt
så inskränkta.
För smitta skulle en becktråd bäras om halsen, vid vilken
under koleratiden fästes en liten rund kopparplåt, som jag
ännu bevarar. Med vaccination var man mycket noga, och jag
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
