Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 6. 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den första flaggan blå och gul med ett knappt märkbart
litet Dannebrogsmärke i hörnet mottogs med förtjusning i
Norge, vars sjöfarande gladde sig åt det starka skydd den högt
aktade blågula duken skulle bliva mot Barbareskstaternas
pirater. Den flaggan är mig välbekant då i mitt föräldrahem
förvarades min farfader amiralens i flaggans färger inbundna
sjökort, av honom brukade vid den expedition till Medelhavet
han kommenderade, som hade till mål att visa piraterna denna
nya flagga, göra den respekterad.
Så kom den frisinnade Oscar I och insatte i hörnet i stället
för Dannebrogen »sillsalaten», den nya Norska av honom skapade
flaggan, och till sist försvinner efter diverse chikaner alldeles
»den pakten där vi forpestes i», och Norge antar den »rene flag».
Föreställningen att Norge var ett lydrike försvinner
samtidigt mer och mer, och till sist börja vi inse, att det förr voro
vi som voro lydriket, då vi jämt måste jämka och passa för
att något så när vara Norrmännen till lags. Allt mer vidgar
sig klyftan, spänningen blir för stark och ett, tu, tre, bryter
sig Norge ut ur unionen på ett nog så övermodigt sätt, som
enligt mitt sätt att se den tiden bort näpsas, innan man lät
unionen upplösas. Att söka med våld tvinga de båda landen
samman hade slutat med att bringa olycka över båda.
Unionen bar ju ifrån begynnelsen fröet till sin upplösning
inom sig, enär båda kontrahenterna ingingo i föreningen med
så olika förutsättningar. Norge antog unionen under starkt
betonande av sin nyss vunna självständighet, då däremot Sverige
invaggade sig i den föreställningen att unionen blott var en
förklädd form av den erövring, varom Carl Johans politik väckt
förhoppning. Det var ett olyckligt äktenskap, där makarne
ej kunde sämjas utan endast höllos samman av lagen, det fanns
ingen annan utväg än skilsmässa.
Detta insåg kungen och handlade som han gjorde.
Huru mycket efter skilsmässan förhållandet mellan de
frånskillda makarne förbättrats, huru mycket vänligare det
individuella umgänget mellan svenskar och norrmän blivit, har
jag på mina resor kunnat konstatera.
Då jag 1905 hade samma syn på saken, som arbetaren i
demonstrationståget till Rosendal, samt min vana trogen att ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
