Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II kap. Reflexioner över aktuella frågor - 1. Modet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
på samma sätt som man vid duellen numera desinficierar
värjorna för att undvika möjliga komplikationer.
På samma gång man anlitar vetenskapen för att finna de
mest effektiva förstörelsemedel., anlitar man henne för att finna
på medel att så snabbt som möjligt med vänstra handen lappa
ihop, vad man slagit sönder med den högra, så att
rörelsekapitalet så fort som möjligt åtex måtte bli disponibelt.
Nu får hatet och stridslusten ersättas av viljan att göra sin
plikt, och det är det moraliska modet, som låter krigaren
hålla ut.
Det modet är vår styrka, av det kan ma:n hoppas allt, o’ch
till det komma vi att vädja den dag;, då världen äntligen
kommer till besinning och beslutar avskaffa kriget. Oerhört
avlägsen synes för ögonblicket den stunden, och det vill synas,
som om vi först måste hava nästan totalt förintat oss, innan vi
få lupp ögonen för vad vi göra.
Så länge det är på det viset, finnes intet annat än att med
all makt rusta sig och vara beredd på det väntade. »Si vis
pacem para hellum»’, heter det. Krigshotet är långt ifrån
minskat, och på alla håll jäser det. Därtill har kommit en ny faktor,
ett nytt hotande moln har stigit upp vid horisonten, tack vare
fransmännens vädjan till sina svarta bröder. Därigenom har
hela den oändliga massan färgade i världen kommit till full
insikt om sin jämnställdhet med sina erövrare och herrar och
om sin stora makt, som de hittills endast kunnat dunkelt skymta,
men som nu i det stora kriget krossat världens största
militärmakt. Skulle nu även vi kunna tänkas lägga bort våra krigiska
ovanor, lära nog svartingarna ej så lätt avstå från hägrande
maktdrömmar, som vi själva manat fram hos dem.
Denna svarta fara jämte de inre stridigheterna liksom
överproduktionen av människor, som icke står i någon rimlig
proportion till efterfrågan, utan då och då nog kräver en
åderlåtning, komma helt säkert att ännu länge skjuta undan krigens
upphörande.
Huru mörkt det än kan se ut just nu, måste dock den a,v
oss alla drömda och efterlängtade dagen komma, då
människorna komma till insikt om det avskyvärda, förnuftsvidriga
och vanvettiga i kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
