Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 2. John Bauer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
ty för honom fanns, liksom för sagoprinsen, inga omöjligheter,
det gällde blott att önska.
Nekas kan. ju ej att hos sagornas mästare fanns ej så litet
av sagoprinsen, och månne han ej i den lilla bilden, som
jag tror han kallade »Vida, vida världen», har velat teckna
sig själv.
I luften sträcka flyttfåglarna mot norr över höjden, från
vilken en ljuslockig pilt på en jättestor springare och med ett
väldigt slagsvärd vid sidan blickar ut över björkarnas
knoppande kronor, ut över världen, som ligger utbredd för hans fot,
liksom bjudande sig själv till erövring.
Det rätta gosselyn.net hade Bauer. God och glad var han,
och det var med honom som med gossen i sagan om
trollgossen som hade solögon: allt vad han såg på blev ljust och
glatt.
Och då han mött den vånå mön med det ljusskimrande håret,
hon som så ofta inspirerat hans arbeten och som blev hans
ledsagarinna genom livet och nu i döden, äro vi ej inne på
sagan om björkjungfrun med guldhåret, som mötte gossen med
solögonen ?
Så föreföll det åtminstone oss som den tiden på nära håll
sågo detta älskliga par, som nu vilar i djupet på botten av deras
älskade sjö.
Ofta återkommer ju i Bauers teckningar en liten ljus gosse,
som vandrar i trollskogen trygg och säker på sig själv.
Så ock Bauer; oberörd gick han fram sin egen väg utan att
låta sig påverkas av trollen, som vimlade i konstens trollskog
alla dessa »ismer», som söka locka vandraren. Trygg har han
gått framåt.
Huru långt han hunnit hava vi sett, huru långt han ännu
kunnat gå få vi drömma oss, där funnos alla möjligheter, då
hans ljusa bana bröts i sitt uppgående.
Vid och på den trolska sjön, som blev hans lyckas grav,
har han levat, och av de många sägner, som omge den och av
dess växlande mystiska natur, har han nog tagit djupa intryck.
Måhända var hans rika fantasi på sätt och vis en gåva av sjön.
Vi se ju i sagorna huru trollen återtaga sina gåvor. Har
månne ej sjön sökt återtaga, vad den givit?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
