Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 3. Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
och hållen i sin kärlek, i sitt hat, till glädje eller smärta för
sina bröder, människorna.
Uttrycksmedlen, om än nödvändiga, komma i andra hand,
vad som är huvudsaken är den inre elden, den för honom
typiska känslans djup och ädelhet.
Dessa reflexioner torde i dessa tider av sjukliga tendenser
inom konsten vara på sin plats just i detta rum, när vår tanke
går tillbaka till de nyss nämnda tre konstnärerna, vilka voro
fullödiga representanter för den självständiga, konstutövning,
som vilar på kunnandets fasta grund.
På d n fasta grund, som här först lades, hava de sedan var
och en kunnat bygga vidare i den riktning vars och ens
temperament bjöd honom. Och jag är viss, att trots all deras
opposition, en opposition, vars stora inflytande på vår konst jag
gärna erkänner, de dock ofita i sitt stilla sinne läto en
tacksam tanke ila tillbaka till den tid, då de sutto på våra
gammalmodiga, slitna 1700-talsbänkar.
De förluster vår konst gjort genom dessa tres bortgång
mana vår skola till ansträngning att sätta starka vapen i deras
händer, som till äventyrs känna lust att upptaga deras fallna
mantel.
Som sagt, strängt studerade Zorn och bestämt var han ingen
anhängare av vad Malmström med ett så betecknande namn
kallade »slurvareskolan», den genväg som de sökte begagna,
vilka utan allvarliga studier ville bli konstnärer, sökte skapa
innan de blivit manbara.
Hur ofta framhöll jag ej för mina elever, vad Zorn en
gång sade till en ung man, som frågade honom om råd.
»Vill herrn måla landskap, så lär sig först måla ett grässtrå».
Som bekant var Zorn till att börja med nästan uteslutande
akvarellist, och från första stund visade han sig vara en sådan
av Guds nåde.
Vad som först gjorde honom bemärkt var akvarellen »I
sorg», vacker i sig själv, men där dock den ganska billiga
effekten med floret nog var det som tog publiken med storm.
Först efter sin vistelse i London uppträdde han i Paris med
en oljemålning, som hade stor framgång och hamnade i
Luxembourg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
