Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 3. Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Men långt får man gå tillbaka i tiden, och finner det
knappast ändå, innan man får se sådant kött och blod som
exempelvis i den feta kullan i sittbadet på Museum, eller »Naket»,
i Lamms samling. De mest förtjusande kombinationer av
vatten, som ingen förut ’gjort så vått som Zorn, och nakna
kvinnor har han framtrollat, såsom ■»La frileuse» i prins Eugens
samling eller »En première» i Lamms, båda kyska och
natur-friska. På alla områden har han lika ogenerat rört sig,
så även på porträttets. Tänk på Wieselgrens eller blå Prinsens
eller hans hustrus med hunden i "knät, eller det där hon
bläddrar i portföljen, vilka ge allt vad Zorn kunde ge.
Man har stundom velat förebrå honom som porträttör, att
han ej vore någon psykolog, men detta vill jag förneka. Se
blott på sådana porträtt som Coquelin eller Liljefors, där han
dold bland träden i den snöiga skogen, själv en bit urnatur,
söker avlyssna naturen dess finaste hemligheter. Eller
bröderna Wallenberg, eller William Olson, mannen som rullar
de stora, djärva, planerna i sitt huvud; fattas det psykologi i
dem? För att ej tala om hans eget i vargskinnspälsen, som
vi tack vare direktör Axel Jacobsens stora välvilja fått för
aftonen låna ur hans storartade samling Zorntavlor. Men det
ges ju folk, vilka vilja hava sitt porträtt målat av celebra
målare, som hava gott om mynt, men däremot ont om psyke,
och då är det ej så lätt att vara psykolog, utan då får den
briljanta tekniken ersätta själen — och mera kunna de ej begära.
Vore jag en stor porträttmålare skulle jag ej måla andra
än dem som tilltalade mig. Jag tänker på vår störste
porträttmålare, v. Rosen, som absolut ej ville måla den honom dock
mycket sympatiske Hazelius, sedan han fått veta, att överflödet av
Skansens marsvinsavel lämnades till den av honom så djupt
hatade vivisektionen. Likaså förhöll det sig med Lenbach,
som ej ville ta emot beställning av en arkimiljonär i Moskva
innan han sett honom, utan bad honom resa till München och
visa sig. — Då mannen efter den långa resan kom på hans
ateljé, bad Lenbach honom vända huvudet åt höger och sedan
rätt fram, men förklarade så: »Det här går inte, jag är ledsen,
men det blir intet annat än resa hem till Moskva igen.» —
Zorns skildringar av folklivet i fosterbygden, såsom »Mid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
