- Project Runeberg -  Gammalt och nytt /
153

(1929) [MARC] Author: Gustaf Cederström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 5. Léon Bonnat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

Sådana drag finnas nog många. —

Då jag varit i Bayonne på min väg till Spanien och sett
»Musée Bonnat» önskade jag se och tacka honom. Vid mitt
besök i hans hotell i Paris befann sig Bonnat ute, och den
gamla portvakterskan, som vi alla »les anciens» så väl känna,
sade: Monsieur skall nog knappt känna igen »le maitre», han
har så fallit av på sista tiden, och tar ej gärna emot, men
er vill han nog gärna träffa. Han har gått ut ett ärende helt
nära i Champs Elysées, försök att möta honom.

Jag gjorde så och mötte snart vad som var kvar av den förr
så kraftfulla spänstiga gestalten. Stödd på sin käpp stapplade
han framåt och hans vanliga hälsning till mig, omfattandet av
.min hand med sina båda förande den mot sitt hjärta, uteblev.

Jag såg att det pinade honom att visa sin svaghet, han den,
forne kraftmannen.

Mitt tack för gamla tider fick jag dock framföra ännu en
sista gång, och han vände sitt vackra varma öga emot mig
som till ett avsked.

Då jag såg den svårighet med vilken han rörde sig,
vaknade hos mig lusten, att, liksom han fordom stödde mina
stapplande steg på konstens stig, springa efter och bjuda honom
mitt stöd.

Med kännedom om denna kraftnaturs stolthet gjorde, att
jag ej vågade det, men på avstånd följde honom till hans
närbelägna palats, tills jag såg honom försvinna genom dess port.

Det utbrända skalet försvann för min syn, men kärnan,
minnet av konstnärselden, som ännu glödde i hans trötta öga,
av den store konstnären,’den älskade läraren, den varmhjärtade
ädle mannen var för alltid inbränt i mitt tacksamma hjärta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammnytt/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free