Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 7. Georg v. Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I7°
Dock tager jag det med jämnmod, ty mängdens bifall är mig
likgiltigt.....
Detta Rosens inval i Svenska Akademien väckte på sin tid
mycket uppseende. Hans litterära bagage inskränkte sig då
så vitt jag vet, till hans härliga prosadikt »Den sista dagen»,
som utkom i ett litterärt magazin samt några kortare uppsatser
i pressen, såvida man icke därtill räknar hans brev, vilka nog,
en gång samlade och utgivna, komma att visa, på vilken hög
ståndpunkt han stod i en konstart, som nu håller på att försvinna,
brevskrivningen. Var R. konservativ i annat, så var han det
ock i fråga om bevarandet av den formfulländade brevstilen,
’som spelade en så stor roll i 17- och 18-talens kultur. —
Han insåg 110g vilken dödsfiende denna hade i telefonen och
brevkortet, som allt mer bringade den ned till: Jag mår bra,
hur mår du? —
Inom akademien hade helt visst vid valet Gustaf III:s
program blivit följt.
Rosen hörde till de förnäma kulturpersonligheter som
tvivelsutan enligt stiftarens mening hade sitt berättigande inom
akademien.
Gott, glatt och jämnt var hans lynne till och med ännu sedan
lian började ana arten av det onda, som hotade honom. Redan
pä sensommaren i fjor tillskrev han mig till utlandet, att han
var dödsdömd. Brevet hade fullt karaktären av ett avsked.
Jag påskyndade min hemresa och var vid höstens inbrott åter
i Stockholm.
Jag fann honom som det syntes sig lik i fullt arbete, men
småningom märkte man att lidandet böjde honom och att han
tynade av. Det var tragiskt att se honom med döden i faggorna,
knappt förmående hålla paletten, arbeta i den mest lugubra
omgivning. Döden och lidandet har av honom ofta med
förkärlek behandlats, och nu jtodo på tre stafflier hans sista tavlor
»Våren», munkarnas liktåg genom den nyss utspruckna
bokskogen, »Christus bespottas», och den duk, som han ärnade till
Göteborg »Gången mot döden», samt i fonden av ateliern den
mycket stora duken med ämne från Linköpings blodbad. De
livdömdas fruar och barn ses där på knä i snön utanför
Linköpings portar anropa den förbiåkande Hertig Carl om nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
