Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 8. Johan Fredrik Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
ålder, då vanligen mannen står på höjden av livskraft och till
och med ibland nätt och jämnt hunnit visa lejonklon, under
det Nordström kan sägas ha givit vad han velat. Konsekvent
har han gått fram på den väg han föresatt sig, en väg, på
vilken han saknade föregångare.
Med vilken andakt vandrade jag icke i Liljevalchs salar,
där inga problem ställdes för en, utan man kände sig liksom
stå på samma säkra granithårda grund som denne konstens
Savonarola, viljemannen, inför vilken allt måste böja sig utom
den hemska sjukdom som besparade honom att åldras.
Och jag är ganska viss om att samma högtidliga stämning
grep, ej endast konstnärer och s. k. konstförståndiga, utan
folket i allmänhet. Man fick i clen stora salen, där Nordströms
kustlandskaps quinta essentia var samlad, klart för sig
sanningen av den inskription, som står i Linnés arbetsrum på
Hammarby: »Inocue vivito numen adest».
Om konstnärens död kan man säga, att den var en avslutad
levnad, under det man av Höckert nog kunnat vänta en
ytterligare utveckling.
Båda gingo de ut ifrån 1800-talets franska konst, och båda
funno sin verkliga styrka först, då de åter berörde
moderjorden - - Nordström Bohus’ klippiga stränder, Höckert
Lappland och Dalarna med dess mystiska interiörer och det
troll-ska midsommarljuset.
Var Nordström snarlik mannen av stål, Savonarola, hade
Höckert, den blodfulla livskonstnären, mycket av Rubens eller
Franz Halz njutningslystna syn på tingen. Båda stredo de
emot en sjukdom som ej förlät, men på slutet drabbades
dessutom den livssprudlande Höckert av konstnärliga motgångar
av allvarlig om ock oförståelig art, som nog bidrogo att
avklippa den redan sköra livstråden.
Det första slaget var, då vårt land försmådde hans
stoltaste verk, »Lappkapellet», som fick gå till Frankrike,
vilket nu så högt skattar detta verk, att man omöjligen
kunnat få låna det nu till utställningen. Under kejsartiden säges
det, att man gjorde ett fåfängt attentat mot kejsarinnans
kända Marié Antoinette-kärlek i syfte att få utbyta
»Lappkapellet» mot Marie Antoinettes stora porträtt av Wertmüller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
