Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 9. Michelangelo som uppfostrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
verket synas icke varai tillkommet med ansträngning utan
målat i största hast och med största lätthet, även om så ej är fallet.
Detta är en utmärkt regel.
Francesco hade aldrig målat annat än miniatyrer,, men ville
nu försöka i olja kopiera Kristushuvudet i Sancta sanctorum
i Lateran; därför frågade för honom Lattanzio Toloméi
mästaren:
— Huru skall nu den,, som förut endast gjort små saker,
göra stora?
— Teckningen, blev svaret, är basen, så att säga, kroppen i
målningen, skulpturen, arkitekturen och i alla arter av konst,
och är roten till allt vetande.
Den som nått så långt, att ban behärskar teckningen, äger
en stor skatt och kan göra figurer så höga som torn i målning
och skulptur.
Till och med något så enkelt som konturen av en fisk ställer
fordringar på konst och komposition, likaväl som den mänskliga
kroppen, och jag skulle vilja säga detsamma om bela jorden
och de städer, som finnas på henne.
För att framställa allt detta, fordras varken guld, silver
eller fina färger, utan till och med endast teckning med en
gåspenna, ett ritstift eller en pensel med vitt och svart.
Så kom den mäktigaste och djärvaste målare av det nakna,
som världen skådat, in på att tala om sig själv och om Gud..
— Att troget efterlikna allt detta, är icke annat än att vilja
efterlikna den odödlige Gudens konst. Därför är det ädlaste,
stoltaste måleriet det, som efterliknar de skönaste skapade
väsen med det största vetandet och finkänslan.
Och vem vill nu vara så barbarisk i sitt omdöme, att han
icke fattar, att människans nakna fot är ädlare än hennes stövel,
hennes hud ädlare än fåretsi, av vars ull hennes kläder göras.
Min mening är den: att den som kan väl teckna endast en
fot, en hand eller, en hals, kan avmåla allt i världen. Men det
skall alltid komma att finnas målare som måla all världens
ting så ofullständigt och oigenkännligt, att det skulle vara
mycket bättre, om de aldrig bjöde till.
Här passade e.n av de närvarande, spanjoren Sapata, på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
