Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 12. Hans Heyerdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
låga och en välvillig press finnes för det besynnerliga. Så
uppstår en omätlig skara av »pinselnde Herren und Damen»,
som Strindberg sade. Men målet att förädla sina medmänniskor,
för dem uppenbara det fina och vackra, som man själv kan se,
tvinga dem att även se det, var finnes det? Det ekonomiska
målet att kunna betala färg- och ramhandlare kanske kan nås,
men högre än så måste yrkessvennen sätta sitt mål. Jämför
litet inträdesfordringen för den, som vill ge sig in på
upplysningens bana eller på att tjäna det allmänna eller industrien.
Se närmast på vad som fordras’ av våra arkitekter och som
därför i visst avseende ställer dem på ett högre plan än oss
penselns och mejselns folk.
För att en ungdom kan teckna en gumma, som tar upp potatis,
bakifrån eller en glad gris, är det ej tvärsäkert att han blir
en Velasquez; var försiktig med uppmuntran, vänta med den
tills individen visat framfötterna! — Dåligt före i portgången
är inte ohjälpligt, det spänner till ansträngning, och man har
uppmuntrat ihjäl flera än man tror. Det som skall fram, går
fram trots aldrig det menföret. Striden blir hårdare, men
segern också större. Slösa ej ohejdat med uppmuntran, men när
man verkligen ser Guds gåvor i högre grad, skall man, och
framför allt staten, stödja så det känns. Att avgöra anlagen är
ingen lätt sak, underbarnet är icke alltid det bästa, och från
min 23-åriga lärartid kunde jag anföra exempel på, att vad
man nästan ansåg alldeles omöjligt blivit utmärkt. Det ges
dock tillfällen då de stora gåvorna från första ögonblicket göra
sig gällande.
Så var i högsta grad fallet med den käre vän, om vilken
jag nu vill tala, Hans Heyerdahl, efter vad de som bevittnade
hans första steg på konstnärsbanan intyga. Min bekantskap
med honom går inte tillbaka längre än till 78, då vi samtidigt
utställde på Världsutställningen i Paris och man blev slagen
av hans verk »Adam och Eva», som gärna kan sägas vara ett
mästerverk, där lejonklon stack tydligt fram hos 21-åringen.
I katalogen läses, att ingen vet var den duken hamnat,
vilket förvånar mig, då jag tydligt minns, att den såldes till en
grek eller armenier, en bankir från jag tror Konstantinopel,
vars egendomliga namn jag numera förgätit. Norge måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
