Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 12. Hans Heyerdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
dels mannens intressanta personlighet, dels hans nog så
personliga teknik.
I detta intressanta konstnärshus med sina 17 ateljéer
hamnade bemärkta konstnärer av alla nationer. Så innehades tre
stora ateljéer på nedre botten av den store ryske skulptören
Antokolsky, juden, som framställt sin store stamfrände Jesus
bättre än kanske någon kristen, samt ett par av det stora
originalet Ringel, han som gjorde statyer i målad vax, så
realistiska, att kultusministern lät bära ut en av dem från salongen.
Lika hastigt flyttade Ringel in sin olyckliga Eva, som dock strax
åter åkte ut, med följd att vaxet sprack och Ringel, trots
port-förbjuden, sändes efter för att laga. Då detta var gjort
flyttade han åter in statyn, och ställde sig själv i kaptensuniform
bredvid med sin tjänsterevolver i handen under hot, att den
som rörde hans fröken komme att sedan ej mera röra sig själv.
Som detta skedde dagen innan vernissagen, fick statyn sedan
stå kvar på sina lappade ben. Så kommo i nästa våning R.
Norstedt, ryske akvarellisten Vylie, Heyerdahl och efter honom
prins Eugen m. fi. Nästa våning hyste Törnå, spanjorerna
Lira och Orégo samt den högst märklige franske målaren
Chif-flart, detta original, som dragit sig tillbaka och levde isolerad
med endast en uggla till sällskap. Hans verk ha nu krupit
fram och ses i Petit Palais. Finnen v. Becker och
norrmannen Uckerman hade även där sina ateljéer och många andra,
som jag nu ej minns, bl. a. en fransman, som var specialist
på Lofoten eller »Lofotte», som han kallade den, clär han aldrig
varit, men som häpnadsväckande bra åstadkoms utan annan
ledning än ett brevkort. Ett rörligt och ganska intressant
liv rörde sig i det huset, dit jag själv två gånger senare återvänt.
Som människa var H. en sammansatt natur. Med en del
överdrift kunde man säga, att han var en blandning av enfald
och snille, så enkelt kunde ibland hans resonemang förefalla,
under det att det ibland höjde sig till oanade höjder, där hans
pensel dock alltid höll sig. Att höra honom förklara Eddan för
tyska vetenskapsmän på den av oss mycket besökta lilla
vinstugan i Palazzo Strozzi, där Böcklin samlade konstnärer och
lärda omkring sig, var pengar värt. Det lilla krypinnet, med
en golvyta av 4x7 m., var eil ljuspunkt under Florensvistelsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
