Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
lofvade sig själf, att mäster Ullgrund skulle
blifva frisk, komme den kuren ock att kosta
hela satsen mixtura simplex eller halfva flaskan
Thielemanns droppar, och det var världens
pålitligaste medicin.
Rilander pressade den bevingade
fårskinns-mössan ned öfver öronen och svepte, värdigt
som en gammal romare sin toga, schalen kring
skuldror och midja.
— Farväl, Råbäck, vi träffas väl i morgon
som vanligt; jag ska nu klifva upp i min
kajuta och fundera på predikan. Och farväl
dessolikes, blomstrande Blomberg. Är han ett
snille som vi andra här, så blir väl ock han
upptagen bland Frimans lustiga gubbar. —
Råbäck, vi ska lämna den unge mannen i
nyfikenhetens kväljningar. Det späker pilten. Adjö,
alla tre!
Magistern hade knappast slutit dörren efter
sig, innan Blomberg som en knäppare for upp
från bänken och slängde fram orden:
— Se det var då en finurlig karl! Myckel
hade han att påstå och prata. Han sa’ ock
något om sin predikan. Är karlen präst?
— Det svns nog att Blomberg inte är
barn-född och uppväxt i vår socken, då han inte
kan skilja människa från präst och aldrig hört
talas om vår Magister, utbrast Lena och slog
med handen utefter förklädet.
Mannen tillade:
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
