Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
tvi, så lång lid gått sedan dess! — »Då var hon
vacker, då var hon ung, hon räknade tjugo
år»... De orden hade Lena en gång läst i en
versbok och nu mindes hon dem och tyckte
att de skrifvits just med tanke på henne själf.
I de dagarna hade hon ock kunnat sjunga,
ja, som en af de yppersta på ön, sak samma
om del gällde alt som den första stämma upp
en visa från den svängande gungan eller att
ensam i skogen kappas med ekot. Iion
mindes än början af en låt den hon förr tyckt så
mycket om och ofta sjungit:
Så satte jag mig på ett lullande berg,
där lullade jag så gärna.
Jag tappade bort skällkuddan min,
skällkuddan hette »Stjärna»...
Ja, livad allt i lifvet hade icke hon tappat
bort sedan dess. Fyratio år hade sprungit i
väg med Magdalena Gustafsson och dängt henne
mot slubbar och stammar. — Och
barnsängarna! — Hvar ute i världen voro väl nu
hennes söner timmermannen ocli lältmatrosen?
Kanske i storm på Allanlen eller kanske i
någon utländsk hamnstad. Kysste också de
redan kvinnfolk och pratade dumma kärleksord?
Lena slog med höger tvärhand ett kors i
närmaste snödrifva. Mon vissle så säkert, all
korset, intryckt i svällande deg, brukade afhålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
