Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
den en gosse, som inte än i denna dag
förmådde tala sju tydliga ord i rad. Ja, visst blef
han så illa skapad bara för moderns skrämsel
den gången.
Lena Råbäck lyfte trotsigt sitt hufvud. Hon
kände på sig, att h o n gick på goda vägar. Alla
spöken hade försvunnit och med dem hvarje
skymt af rädsla. Efter några minuer stod hon
på trappan ;till stugan, där änkemannen och
enslingen Tomas Ullgrund bodde. Det var mörkt
inne. Lena öppnade raskt dörren och ropade:
— Go’ kväll, Ullgrund! Hur är det med
honom? Sofver han kanske?
Intet svar följde, inen mor Råbäck hörde
tydligt andedragen från sängen i vrån.
— Jaså, gubben sofver; det var väl, så blir
han snart Msk. Jag ska dock se åt, hur han
har det och ’om det finns ved och vatten inne.
Lena sökte rätt på ljuset och tändstickorna
i sin korg, och när hon fått upp eld, började
hon med talgljuset i handen tassa kring rummet.
Skräddaren låg krokryggig under skinnfällen
med hufvudet vändt mot väggen. Iian andades
i samma takt som Lena hörde sitt hjärta slå,
men väggurets pendel blef lite efter i farten.
1 den öppna spiseln låg en hög kol under aska.
Lena profvade med handen tegelmurens värme
och antog att elden brunnit ned för ett par
timmar sedan. Det stämde ined tiden för Ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
