Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
pande. Lars kände sig uppsluppen och fri;
han började leka och rasa med sin fyrfotade
brungula tjänare. Han klatschade i händerna,
hukade sig ned, skuttade åt sidan eller framåt
och sist vräktes Pompe i en snödrifva bortom
gärdet.
Ung-Lars, som lappat seldon i drängstugan,
hade gått upp i stora byggnaden för att söka
rätt på en finare pryl. Han fann verktyget,
men fördröjde sig i det han stannade för att
lyssna till Asta Marias prat med Anna. Systern
satt ohågad i väfstolen och lekte med den
brun-glänsande väfskeden. Det fina lingarnet hade
brustit. Hon berättade för Anna, att det i hennes
släkt funnits en flicka, som diktat en visa om
en fästman, den man försökte truga på henne.
Och versen lydde:
Och jag ska väfva dig en skjorta fin
i första väfven jag väfver,
men den ska vara af kattens skinn
med alla klorna mot baken din,
din knäfvel!
Anna skrattade öfverljudt och Lasse log åt
henne, ty flickan såg så lustig ut med
hopknipna ögon och glänsande dubbla tandrader.
Asta Maria gjorde nu en hurtig vänstersväng
med benen öfver väfstolsbänken och hoppade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
