Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
— Sjung nu en visa, så skrifver jag med
detsamma upp orden och melodin.
— Det passar inte, då pastorn sitter i ena
kammaren och hans svarta postillor stå i den
andra, att tralla världsliga låtar. Det är ju
nöd i landet och kantor Carlsson, som bor nära
intill och har en god röst, känner flere psalmer
än jag.
Detta och annat mer messade jag emot, men
Forsen var morsk och envisades. Sist vardt jag
riktigt arg och fräste:
— Studenten är riktigt tokig med sitt
upp-skrifvande. Det är onödigt. Jag är gamla
människan och behöfver aldrig rita annat än
bomärket och det är stora W. Då ropar Forsén:
Ve öfver Vendia som är så envis, och sen
visade han under |näsan på mig en af bankens
vackra marksedlar och tjusade. Ja, då
narrades jag att stämma upp först en visa och
sedan en till och sist blef det väl sju eller åtta.
Slutet på alltsammans blef att jag fick åka
hem i pastorns egen släde, och där har ni nu
hela historien med en jästbulla till hufvud och
en mark till svans. Dess konstbesvnnerligare
var den inte. Och nu ska jag löpa hemåt för
att se efter huru gubben och halfsulorna och
barnen skött sig under tiden.
— Tack ska Vendia Martina ha. utbrast
Magistern och sträckte fram handen öfver bordet.
— Förtjänar int’. Och nu godnatt, alla här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
