Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
midt i en vals hoppade upp på bordet bakom,
och det gjorde han utan att ta fiolen från
hakan. Gör det efter, Hemming.
— Den som dansar må hoppa, det är inte
spelmans sak, svarade Hemming fogligt.
— Det var klokt tal, inföll Magistern och
gick fram till spelmannen. Jag har inte på två
veckor sett till dig, Hemming. Du lär i går
ha varit i lifsfara, lycka till räddningen!
— Hvarför har man inte sagt åt mig därom,
sporde Friman. Alla borde ju veta, att jag
sätter värde på dig, Hemming. BeräLta hvad som
händt.
— Jag är så styf i munnen, kära Lars,
Rilander känner redan historien; han kan
berätta, och jag ska rätta, om det behöfs.
— Det vill jag gärna, och jag ska försöka
teckna bilderna såsom de komma för mig.
Senaste onsdagskväll var det vackert väder,
då Hemming med en brödbit i fickan och sitt
strängaspel under armen steg i sin gamla båt.
Han ville göra en lång tur för att se riktigt
stort vatten och spela för hvitfågeln och allorna
vid hafsbandet. Af Erika hade han fått en
himmelsblå bandstump och af mig, tror jag, en
liten röd sidenlapp och dem hade spelmannen
bundit vid sin fiol vid sidan af den andra
grannlåten, ja, ni vet ju nog huru han ibland sirar
ut sin brud, och det gör han i-ätt i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
