Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
— Det var ock de enda gånger jag fick
kyssa storbror Lars, för se farbror Lasse tålte
inte...
^ Jag förstår, Johanna, det är inte brukligt
och smakligt att pussa systrar, men du ska
inte locka mig ur min kosa... Ser du, jag ville
säga, att vi Frimän, liksom alla andra af svensk
skärgårdssläkt, betedde oss som ett eget slags
flyttfåglar. När allorna om våren såsom nu
begynt tralla och kuckla ute vid hafsbandet
och den sköna lukten från ny-tjärade båtar
stack en i näsan, då måste vi till hafs, ut så
långt de outslitliga vattenvägarna räckte. Men
så snart jorden trissat rundt ett drygt halft
solhvarf och hösten kommit med dimmor,
snöslagg och Nordsjöstonnar, då sögs man, som
strömmen drar spån, åter mot hemtrakten och
de varma stugorna, de rena mjuka sängarna
och brasan i spiseln. — Jag minns som om det
varit i går första gången jag kom hem med
lilla »Elvira», 50 lästers skonert, du vet? Och
tidigare den dag trädet till kölen höggs i vår
egen skog. Det var meningen att bygga en
galeas, men far tyckte alt det var synd att kapa
af den vackra kölen, och så fick jag lof att
rigga upp skutan till skonert. Fyra lyckliga
resor gjorde jag med »Elvira», den femte blef
den sista. Bror Gustaf och fem man drunknade,
när skutan i den hiskeliga stormbyn gick
omkull vid Ölands södra udde. Det blef sorg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
