Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
med din egen broder. — Låt mig tala först och
sedan du — kvinnfolk vill så gärna lofva upp
och stjäla vind af andra. — Jag vet, att du är
styf i nacken, barn, sådan var ock din salig
mor, men Lars är din äldre broder och han
är husbonde på gården.
— Inte äro vi fiender. Vi gå bara ur vägen
för hvarandra.
— Fanken anamma en sådan envishet. —
För en så rättvis svordom behöfver jag inte be
om ursäkt — Tycker du verkligen att ni
uppträder riktigt moL hvarandra? — Säg, hvartill
tjänar det att längre gå och suras och tänka på
den åska och blixt, som gick för tjugu år
sedan? Hvarför i den sures namn lämna det
gamla trätofröet alt gro? Upprifvas måste det
och kastas på elden. Du, som är den yngre och
ett streck vekare, borde först träda fram och
räcka din broder handen.
— Gud ska veta, att nog har jag pinats
tillräckligt under de år som gått sedan fars död.
— Jag tror dig, brordotter, och beklagar.
— Farbror kan ju gärna en gång få höra
det som ingen fått höra, men säkert mången
anat. — De första tiderna efter mitt giftermål
var jag rent af ursinnig på Lars, och då hans
nya galeas Lars Olof ändade sin första resa
som vrak, skrattade jag. Han hade betett sig
sturskt och skamligt mot Heiala, fastän Jukko
var min vigde inake och hans riktiga svåger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
