Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
— Nej, hon var inte hemma, när jag gick.
— Så mycket bättre för dig. — Hvarför tar
inte Broman plats? Väntar han att jag ska
ställa fram gungstolen?
— Nej, för tusan. Jag kikade bara litet på
solen. Klockan ar rvisst snart två.
— Än sen, jhvad bry vi öss om klockan. För
resten, båtsman, är du ju lärd att mäta tiden
efter glas. Jag minnes ej mera hvad åtta glas
betyder i sjömansspråket, men fyra förstå vi
oss alla på. Nu häller jag i. Kluck-kluck,
kluck-kluck sjunger björklaken, och sen är det
klart till aktion joch äntring. Skål, gubbar små,
nu taga ’vi första lilla halfvan för minnet af den
gode medmänniskan och medborgaren mäster
Tomas Ullgrund. Måtte fosterjorden hvila lätt
öfver hans stoft- och skräddarhydda. Han hade
ett godt hjärta. Utan hans tillskyndelse vore
vi ej församlade till denna afskedsmässa. Det
är sista testamentsfyrken som flyr. Ja, allting
är förgängligt utom minnet. — Du ser så
allvarlig ut, Råbäck, och mustascherna hänga
såsom vissna starrgrästufvor.
— Nog är jag mig lik; lika tråkig som
Magistern bruka säga det.
— Men du är ett ovanligt rart
människoexemplar: du är nöjd med din lott och din
Lotta, din Lena menar jag. Och därtill är du
stark som en oxe och envis som två. Iiär på
ön användas de ju alltid partals. — Säg, Rå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
