Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
lars vanliga sed att använda en del af
lördagskvällen till alt afmeja den sjudygnsyfviga
skäggborsten hade äfven han länge följt, men nu
hade ett undantag från regeln sprungit upp den
dag tyskarna kalla »midtiveckan». Hvarför
Magistern redan i dag fattat tag i rakknifvens
gulnade benskaft var tills vidare hans hemlighet.
Han stod som sagdt framme på golfvet och
vred hufvudet åt höger eller vänster
allteftersom behandlingen kräfde spända ytor för
stålets fria framfart. Arbetet var drygt.
Hvartenda grått strå måsle falla. Fingerspetsarnas
nerver rapporterade till hjärnan att resultatet
blef godt. Huden kändes fin, och Magisterns
tanke smög sig, ehuru tämligen omotivera dt,
till gräddskiktet på en nattgammal filbunke.
Den tanken trängdes dock snart åt sidan af en
annan, än mera ljuf.
Han undrade — och i detsamma skar
knifven in i ett soligt leende — huru det i
verkligheten måsle kännas, 0111 en ung flickas friska
sammetslena kind sakta skulle stryka sig
utmed hans. Ack, det hade han aldrig pröfvat;
icke ens i unga år hade han, då tafatt och
blyg, kysst någon flicka, och än mindre hade
någon mera bedagad mö senare själfmant
tilltalat honom i läpparnas uttrycksfulla språk.
Magistern kände sig elegiskt stämd, men i
den sköna villan kunde han inte genast
försjunka. Han måste först tvätta bort tvållöddret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
