Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Djupt drog han efter andan och hans tanke
tog stöd vid den gamla lindens största gren.
Framtidsutsikterna tålde att begrundas och det
allvarligt. Han lutade sig öfver bordet och gaf
hufvudet stadigt stöd af högra handen.
Vid tiotiden hade fullmånen hunnit högt på
sin bana. Knappast fanns det dock någon
annan på Ölandet som följt det skinande klotets
färd än Carolus Rilander; han brukade ju blicka
högt, medan de andras ögon och begär bundo
dem vid stoftet.
lifter atL med långa steg hafva hastat uppför
kvarnbackens sluttning, hade han en god stund
trampat af och an och sett sig omkring, liksom
hade han otåligt bidat någon. Därpå stannade
han med armarna stödda mot kvarnens
krum-böjda svingel.
Då hördes steg och sakta fras från
kvinnokjolar. En glad stämma ljöd halfhögt:
— Go kväll, Magistern. Hva står han och
undrar öfver? Vill han ge sig till mjölnare?
— Så Hulda kan skämta, fastän.... det är
så grant månsken.
— Magistern är då riktigt lustig som alls
ids titta åt månen. Det göra ju bara de
riktigt unga och de riktigt kära.
— Men kanske är jag kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
