Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Innanför dörrposten i stugan fanns högt
uppe en spik inslagen i stockväggen, och på den
brukade Friman Ibland haka upp sin hatt. Han
tålde, som tidigare sagts, ej se karlar med
mössorna på inomhus.
Fredagsmorgonen vid åttatiden steg
husbonden in, händelsevis med en hoftång i handen,
och fann sin spik upptagen af en kvinnfolkskjol.
Han lät höra ett kort ljud som af ett fult skarpt
ord och slängde plagget utåt golfvet. Detta såg
Ung-Lars, som satt på bänken rid fönstret och
drog i aloeväxtens feta taggiga blad, och
Magistern, som lutade sig framåt och surmulen
petade om sina naglar, hörde det och pigan
Anna, som stod rid hällspiseln och sysslade
med frukostmaten. Men farbror Anders, som
satt i ifrigt samspråk med Erika, hörde icke
ljudet, men spratt till och såg upp rid utropet:
— Det är m i n spik, kvinnfolk!
Då kunde pigan, med blicken på sin
nervräkta kjol, icke hålla munnen, utan tillade
käckt:
— Bäst att husbond’ stoppar skatten i
fickan, så kommer ingen åt den.
Och med detsamma log hon, så att
tandköttet lyste rödt öfver de hvita tänderna.
— Det kan jag verkligen göra, eftersom jag
råkar ha verktyg till hands, utbrast Friman
och grep stadigt om spiken för att i ett ryck
slita ut den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
