Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
— Tack för välmeningen. På hans fråga vill
jag ge ett tydligt svar, så blir det intet
missförstånd. Jag tycker mycket om Lasses vackra
strängaspel, men jag tycker bara svnd om
honom själf, stackarn! Intet annat tycke. — Adjö
nu och kom snart tillbaka.
Flickan nickade vänligt och drog åt sig den
stenlastade mangelvagnen. Lasse skyndade bort;
det kändes rakl som. om mangeln rullade fram
öfver honom själf. Nu hade ban en orsak till
att fort komma i väg.
När timmen gått till ända, stod Lars
Friman den yngre med en bärsäck på ryggen och
fiollådan vid sina fötter tätt invid Söderport
och talade med sin mor. Hans fingrar rörde
förstulet vid den mässingsspik, som betecknade
hans ankomst till världen och den han ofta
förr tummat om.
Magistern trädde utför trappan med en
sliten kappsäck i handen och ett bylte öfver axeln.
Han nickade ål Sankt Olofs träbeiäte • och gaf
Lasse och Erika elt tecken. I detsamma
vandrarna passerade den alltid öppna Österport
syntes ruslhållarén i stallsdörren. Rilander gick
ensam fram mot honom och sträckte ut handen.
— Farväl, Stor-Lars, nu går vi, så blir här
litet mera frid och en inhysing mindre. Tack
emellertid för de goda dagarna. Jaså, ett
handslag bestås inte. Nå, farväl lika fullt, och måtte
dig väl gå. Vi få reda oss utan din välsignelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
