Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Ändtligen hade båten med de tre männen
passerat den långsträckta fjärden och sköt
frasande in mellan säfven under land. Vattnet
var grundt. Den barfota roddaren steg uti och
lyftade utan brådska sakerna upp på stranden.
Sedan fick han en slant, grep åter till årorna
och försvann österut i regndiset.
På långt håll i motsatt riktning
framskymtade ett stort rödmåladt hus. Det var en rik
bondgård, hade roddaren sagt, och där kunde
herrarna få mat och nattkvarter. Det gällde
bara att .hitta fram genom strandängarnas våta
gräs, ty någon väg syntes ej till. Lasse, som
bestod sig bättre ögon än Magistern, upptäckte
efter en stunds sökande en smal gångstig. Han
skyndade att vika in på denna, och Rilander
följde styfbent och hostande efter.
Det började åter störtregna; alltså
stegrades obehaget att klättra öfver gärdesgårdar och
taga sig fram längs en snedtrampad hal
dikesren. Ändtligen nådde vandrarna fram till en
grind och trädde genom denna in på en stor
gårdsplan, kantad af bofälliga uthus.
Från ett öppet vedskjul hördes yxhugg.
Magistern gick dit bort och fann vedhuggaren vara
en gubbe med tofvigt hår och trasig röck. Då
främlingen hälsade honom med ett par ord,
blickade han förvånad upp, men i nästa
sekund gick förvåningen i likgiltighet.
— Är detta här Strandby Mellangård?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
