Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
hvad värre var, någon bland hans egna kunde
hitta skatten i bergsklyftan.
Pieski darrade af ångest vid tanken på alt
dö, innan lian gömt sin skatt så att ingen, ingen
någonsin skulle kunna finna den. Det finge
ej ske. lians egna barn hade pinal honom så
svårt, och deras bekanta hade föraktat honom
så djupt, att han aldrig kunde förlåta det.
Ju längre gubben låg och funderade, dess
klarare och skarpare växte den plan fram, han
länge vårdat som ett groende frö. Ja, nu kom
tanken honom riktigt vänligt till möte och
vinkade och manade honom att följa sig. Det lät som
en rikligt god vän liviskal: »Så där skall du
göra, gamle vise Pieski, just så, och sedan kan
du lugnt lägga dig på rygg och vänta på döden.
Kanske benrangelsmannen icke för dig till
Hii-sis svarta håla, utan af misstag släpper dig in
i den stora ljusa stugan, där det finnes rikligt af
kött, ost, kaffe, tobak och brännvin och allt, allt,
fås till skänks. Då blir det härligt!»
Pieski strök sig om munnen och sparkade
med foten till det smutsiga tråg, i hvilket hans
dotter dagligen plägade hälla de torftiga
matrester, som bestods honom till föda. Så steg han
plötsligt upp och trefvade sig fram till dörren.
Utkommen i det fria började Pieski med
tillhjälp af känseln och luktsinnet undersöka
omgifningen. Vinden blåste sakta från väster. Om
eld varit tänd i stugans spisel, borde han ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
