Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Jag ska se på, huru duktiga ni är. Ison, som
äldst, tar befälet.
Den tilltalade gjorde, liksom Blomberg och
drängen, sitt allra bästa, och inom kort befann
sig den stora tunga skötbåten på rak köl på
land.
Friman skyndade till och granskade
bordläggningen under vattenlinjen. Där syntes
ingen läcka.
— Håll i, karlar!
Rusthållaren svingade sig in öfver relingen,
men råkade stiga så högt upp att lille Ison, som
ensam stöttade babordssidan, tvangs vika
undan, och med detsamma störtade Friman
handlöst baklänges.
Kvinnorna, som på afstånd följt med
uppträdet, logo, då de sågo skötbåten ligga på sidan
och husbonden försvunnen.
Erika blef uppmärksam. Hon rusade mot
stranden och fann sin man ligga utmed båten.
Den här gången gick det litet på tok, sade
han sakta. — Jag smällde visst hufvudet mot
båtsuden. — Hjälp mig, kära!
Erika torkade sina händer på förklädet och
fattade Lars i högra armen, medan Blomberg
klumpigt hjälpte till från andra sidan. Nyström
hade stannat rådlös på knä med öskaret i
handen. Lille Ison stod med hängande armar, ty
drängen hade hunnit slänga fram beskyllningen
att olyckan var hans fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
