Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
såg Erikas hand, fuktad af den uppvärmda
luktande salvan, stryka fram längs hans högra
vadmuskel, men han emottog ingen förnimmelse af
beröringen. Att Lena ett par gånger förstulet
med en nål stuckit honom i armen, visste den
sjuke icke alls af.
— Låt gnidandet vara, hustru. Sätt dig här.
Jag behöfver dig mer än förr.
En vemodig glimt i Lars Frimans ögon
lockade Asta Maria att slingra sina armar kring
faderns hals och kyssa honom. Då hon med
lätta fingrar rörde vid det långa prydliga
skägget, log han så varmt, att hon kände sig lycklig,
men gråta måste hon öfverljudt, hon stackars
barnet, som skrutit med att hon icke fällt tårar
sedan sitt tionde år.
Olof, som suttit och metat på abborgrundet
utanför Sjöliagaudden, hade af Väppling fått
höra att fadern stött sig. Han kom nu
inrusande, men hejdade sina steg, då han såg huru
allvarliga alla voro och att systern grät. Detta
gjorde honom så häpen, att han oviss och
generad satte sig i en vrå.
Då Erika märkte att Asta Marias sorg oroade
fadern, bad hon flickan gå till sjuka farbror
Anders och se åt, huru han hade det. Om
olycksfallet hade nog andra redan berättat.
Dottern gick, men det töfvade ej länge, innan
hon återvände med en papperslapp, på hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
