Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
Erika, som äfven fallit på knä, sporde med
ångestfull, darrande stämma:
— Lars, hur är det? Känner du igen mig?
— Huru sku jag inte. — Du är ju min
hustru. — Men hvar är Magistern? — Hvad
gör ni andra här? — Hvarför drar ni i mina
armar? — Hvarför____
Den sjukes blick föll på kantorn, och ett ’svagt
leende öfverför hans drag.
— Är du här, Carlsson? — Ska du hålla
läsförhör eller sjunga vid grafven? — Hvarför
bråkar du med att väcka lif i en halfdöd? —
Lönar det mödan?
— Ja, visst lönar det sig, Friman. Kännes
det icke lättare nu sedan du fått luft i
lungorna ?
— Ja, det känns lättare. — Klockarfar, du,
som är så vis, hvad fattas mig?
— Luft, käre ’vän. Tala inte, utan vänta nu
tåligt några minuter eller en half timme, så ska
det väl visa sig, om min kur tjänar till
någonting. — Se där ha vi Råbäck. God kväll och
stig närmare. Lägg nu märke till, huru jag
handskas med husbonden. Du får snart gripa
i och fortsätta med andningsrörelserna. Inte
fortare, inte långsammare. Räkna till 200, då
kommer Blomberg och öfverfar sysslan. Vi
måste tura, annars bli vi snart utpumpade.
Carlsson reste sig och strök svetten från
pannan. Erika lade märke till att hans lcnän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
