Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
— Vi måste fortsätta, kära vänner. — Råbäck,
grip i på nytt. — Jag vet ej annat råd.
Tiden led, men den sjuke mannens tillstånd
förbättrades ej.
Blomberg sysslade med Friman, och Nils
Väppling, till sin glädje kallad, stod bredvid
såsom aflösning. Kantorn med Råbäck
uppsökte farbror Anders i hans bostad. Efter att
Carlsson utlagt hvad man hade att vänta,
sammanfattade Råbäck allas tanke i orden:
— Vi kan inte hålla på med det här i dagar
och veckor. I morgon borde ock de sista
tegarna nödvändigt bärgas.
— Skulle det finnas något sömnmedel, ställde
sig saken enklare, sade kantorn kärft och bet
ihop tänderna.
— Det ha vi inte på vår ö, bekräftade
farbror Anders. I min ungdom brukade man.....
Gubben fortsatte ej, utan sporde raskt: Tror
Lars, att han skall gå bort?
— Ja, han har sagt det ett par gånger. Det
tyckes bekymra honom, att gårdens affärer icke
äro på rätt. Jag hade tidigare den
föreställningen, att vännen Friman var en förmögen man.
— Var och varit, hå, hå, ja, ja.
— Vet hustrun af det?
— Kantorn ska inte vara nyfiken. Vi
Frimän ha alltid tyckt om alt ensamma sköta våra
affärer och vår kärlek, också när det gått
på tok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
