Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Garibaldis barndom och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskildt med den yngre brodern Giuseppe, hade på denne
starkt inflytande och bidrog mycket till hans senare
fattade beslut att i sin tur fresta lifvet i nya världen.
Giuseppe Garibaldi var en mycket vacker gosse med
långt ljust hår, klara blå ögon och särdeles väl formad
kropp. Han var sin moders älskling och blef snart på
en gång hennes glädje, hennes ångest och hennes stolthet.
Var fadern Dominique känd och aktad såsom en
stilla, arbetsam, duktig sjöman och familjeförsörjare, så
var modern allmänt bekant för sin skönhet, men ännu
mera för sin godhet. I Nizza var det stående uttrycket
om henne: »Hon är ett helgon»[1]; hon öfvade stor
välgörenhet, och den tid, hon ej behöfde ägna hem och barn,
använde hon till de sjukas vård. Hon var också allmänt
aktad och afhållen, i synnerhet i »den gamla staden» vid
hamnen, där alla benämnde henne vid det förtroliga och
dock aktningsfulla namnet »fru Rosa».
Öfver sin son Giuseppe erhöll hon på grund af dessa
sina egenskaper det allra största inflytande, och månget
drag i hennes karaktär återfinnes hos honom. Ty den
djupa människokärlek, den ömhet, han alltid röjde för
sjuka och olyckliga, för hjälplösa djur, kort sagdt, för
allt, som var svagt eller lidande, var ett arf från hans
moder.
Hon försökte också alltid såväl i handling, genom
sitt exempel, som genom ord lära honom att finna sin
lycka i det godas utöfvande.
Själf omtalar han henne alltid med den innerligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
