Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Republiken Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudkvarter i Villa Savorelli, som låg mycket högt och
behärskade Porta San Pancrazio; denna plats var dock på
samma gång farlig, enär de franska tiraljörerna stodo på
endast ett par hundra stegs afstånd från densamma. —
Garibaldi insåg mer än väl, att Roms fall numera endast
vore en tidsfråga och att det enda, man kunde hoppas,
vore att falla med ära.
Den befarade stormningen uteblef dock;
fransmännen uppkastade i stället löpgrafvar och uppförde två väl
placerade belägringsbatterier. Garibaldi uppdrog då åt
den kunnige och skicklige Manara att bli chef för
generalstaben och såsom sådan draga försorg om allt, som kunde
göra en lång och svår belägring lättare att uthärda.
Manara, som här kom på sin rätta plats, utvecklade också
en rastlös verksamhet.
Tidigt hvarje morgon sammankallade han staben i
Villa Savorellis paviljong, där Garibaldi då redan satt
vid sitt arbete. Fransmännen, som visste, att han hade
sitt hufvudkvarter här, riktade också sina flesta
böss- och kanonskott åt detta håll. Men utan att kasta en
blick på fienden och utan att akta på kulorna tände
alltid Garibaldi lugnt sin cigarr, emottog rapporter,
utdelade sina befallningar och kvarstannade i paviljongen
till sent ut på natten, då han tog sig några timmars hvila.
Värst blef fransmännens eld, då han ibland för att bättre
kunna öfverblicka trakten uppsteg på det lilla torn, som
höjde sig öfver huset; träffadt af oräkneliga kulor
skakades då detta som af en jordbäfning. Ibland roade det
Garibaldi att, fransmännen till trots, låta servera sin
frukost där uppe.
Vid sådana tillfällen, berättar han själf, regnade
kulorna så tätt, »att jag aldrig i storm hört ett sådant
hvinande och susande». Men än värre blef det dock, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
