Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- VII. 1859 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vackra unga dam, markis Raimondis nittonåriga dotter,
som så modigt kommit som budbärarinna till honom i
Varese, erbjöd honom nu själfmant sin hand, och redan
förut intagen af hennes ungdom, skönhet och mod,
samtyckte han med glädje, ehuru till stor förvåning för sina
kamrater, hvilka, först när det var för sent och den
hastigt anordnade vigseln var förbi, fingo tillfälle att göra
honom uppmärksam på det tillstånd, hvari den unga
bruden befann sig och hvilket på ett för Garibaldi mindre
smickrande sätt förklarade hennes anbud att bli hans
hustru.
Godtrogen och omisstänksam som han var, hade han
icke kunnat tänka sig ett dylikt skamligt bedrägeri; han
lämnade ögonblickligen, under själfva bröllopsmåltiden,
den unga kvinnan, som nu var hans lagliga hustru, för att
aldrig mera återse henne.[1]
Senare lät han inför civiltribunalet i Rom
[1] En af Garibaldis mest förtrogna vänner, Elpis Melena eller, som
hennes rätta namn lyder, fru Marie Espérance von Schwarz, som alltid
trofast intill hans sista stund med råd och dåd bistod honom och visade
stora prof på en oföränderlig vänskap, ehuru hon före hans giftermål
med fröken Raimondi upprepade gånger afslog hans frieri, berättar om
detta hans giftermål följande.
Den unga damen, hvilken sedan fem månader bar panten af en
annan mans kärlek under sitt hjärta, dref sin djärfhet så långt, att
hon till och med på själfva bröllopsdagen hade ett möte med sin älskare.
Denne, hvars namn å flera håll uppgifves vara Luigi Caroli, var
löjtnant i Garibaldis kår; så fort han hörde talas om sin chefs blifvande
förmälning med markisens dotter, underrättade han honom skriftligen
om sitt eget förhållande till den unga damen. Garibaldi fick dock
aldrig detta bref. – Däremot erhöll han strax efter vigseln ett sin
bruds kärleksbref till den unga officern. Blek af vrede, höll han det
framför henne: »Har ni skrifvit detta bref? Jag förbjuder er att
begagna mitt namn, jag lämnar er för alltid.» – Enligt andra uppgifter
skulle den unga markisinnan själf hafva tillstått för Garibaldi, att
icke han, utan en af hans adjutanter vore föremålet för hennes kärlek
och att hon tagit sin tillflykt till lögn för att afvärja sin faders vrede,
enär han aldrig skulle samtyckt till hennes förening med hennes älskare.
– Huru som helst, denne flydde till Polen, deltog där i upproret, blef
fången och förd till Sibirien, där han dog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/garibald/0209.html
