Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Fången i Varignano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra länder bildade sig garibaldikommitéer för att betyga
»det sårade lejonet» sitt deltagande.<footnote>
I Sverige var äfven nu, liksom åren 1859—60, deltagandet för
hjälten stort. Redan den 22 sept. syntes i alla hufvudstadens tidningar
en af Aug. Blanche, L. J. Hierta, C. E. Ljungberg, Aug. Sohlman, K. A.
Lindström och P. R. Tersmeden utfärdad inbjudning till allmänheten att
samlas i nedre börssalen, »för att genom en adress betyga sympatier för
Garibaldi och hans sträfvanden för Italiens själfständighet och frihet».
Femton hundra personer efterkommo inbjudningen, och lifliga
handklappningar ljödo i salen hvarje gång Garibaldis namn nämndes;
församlingen beslöt sända telegram och adress till festens föremål, och Sohlman
önskade få uttryckt i denna senare att »svenska folket icke blott med
oförminskad, utan med stegrad entusiasm omfattar honom nu, då han
för sin rena och glödande fosterlandskärlek blifvit lönad medlidande
och martyrskap». Adressen daterades den 30 sept. och undertecknades
af »Augusto Blanche deputato alla Dieta; L. I. Hjerta deputato alla
Dieta; C. E. Ljungberg deputato alla Dieta; A. Sohlman direttore dell’
Aftonbladet: K. A. Lindström direttore del Dagligt Allehanda och P. R.
Tersmeden Membro della Camera dei Nobili»; den afslöts med dessa ord:
»Emottag då, frejdade hjälte, den hyllning, som hembäres Eder af
Stockholms medborgare.
Måtte ett så dyrt lif länge bevaras för mänsklighetens bästa, för
de fria idéernas seger och för det nationella framåtskridandet! Måtte
ännu en gång edert namn ställas i spetsen för Italiens öden, edert svärd
dragas £ör att nedslå de sista lämningarna af ett främmande
inflytande och ett barbariskt kastvälde! Och måtte ryktet snart till oss föra
det glada budskapet om edert intåg i Rom vid sidan af den furste, som
af nationalviljan utsågs till representant för den italienska enheten —
denna princip, åt hvilken Ni helgade ert hjärta, er hela lefnad och ert
blod.» — För denna hälsning ingick en svarsadress till Stockholms
invånare, undertecknad af Garibaldi själf.
Äfven från en hel del andra svenska städer sändes adresser: så
från Örebro, Göteborg, Linköping, Norrköping m. fl.; från Hälsingborg
sändes till och med en hederssabel, och i Dingtuna patriotiska lilla socken
i Västmanland, där man kort förut vid den bekanta öfver hela riket
firade Pultavafesten affyrat »en salfva för att upplifva minnet af Hans
Majestät konung Carl XII», beslöt man nu att aflossa »tre skarpa
generalsalvor med trefaldiga hurrarop för Europas störste folkhjälte,
Garibaldi.» — Särskildt till Norrköping anlände ett tacksägelsebref från
Varignano, undertecknadt af skriftställaren, öfverste Augusto Vecchi,
Garibaldis trogne vän allt sedan Roms belägring. Garibaldis porträtt —
det, där han med tungsint drag i ansiktet, hufvudet lutadt mot handen
och den sjuka foten hvilande på en pall, sitter i sitt fängelse i
Varignano - syntes i alla svenska illustrerade tidningar och häften; Carl XV
själf hade hans byst på kaminfrisen i sitt rum. — Gifvet är dock, att
äfven här det konservativa partiet hade allt annat än vackra epitet
om den sårade frihetshjälten, och man ansåg Aspromontedagen helt
lycklig, enär Garibaldi, »som höjt upprorsfanan emot Victor Emanel»,
nu börjat bli »farlig» o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
