Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Ånyo i fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XII.
Ånyo i fält.
Under någon tid förblef Garibaldi i lugn och ro på
Caprera, afskild från världen och sysselsatt med
skriftställeri — det enda sätt, på hvilket han med sin nu brutna
hälsa kunde förvärfva medel till sitt och de sinas
uppehälle. Mera härom framdeles.
Under tiden hade de båda tyska stormakter, som
nyss i endräkt stympat det lilla Danmark, börjat tvista
om rofvet, och på denna tvist byggde de italienska
fosterlandsvännerna nu sina förhoppningar. Mazzini
omfattade med förkärlek tanken att genom en allians med
Preussen emot Österrike vinna Venedig; han förde
angående denna plan en ifrig brefväxling med konungen,
och till hans åsikt slöto sig snart de flesta medlemmarna
af »partito d’azione», naturligtvis äfven Garibaldi.
Redan i april 1865 skref han ett bref till den bekante
tyske, sedermera emigrerade demokraten Carl Blind,
hvars styfson, Carl Cohn, eggad af politisk agitation, året
därefter på öppen gata försökte mörda Bismarck. I detta
bref yttrar Garibaldi, att världen saknar ett folk, som
kunde gå i spetsen, »som ville ägna sig åt att bekämpa
orättvisor, understödja de svaga, som kunde vara redo att för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
