- Project Runeberg -  Giuseppe Garibaldi /
393

(1909) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. "Den gamle på Caprera"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sista fälttågets mödor, på den lilla öppna platsen utanför
sitt hus och roade sig och dem med att slå käglor.

I detsamma kom hans lille sardinske fårherde med
hjorden ned från bergen och dref denna förbi honom in
i stallet.

Garibaldi kände mycket väl alla djur i sin hjord,
hade till och med gifvit hvart och ett dess namn och gaf
dem ofta föda med egen hand.

Då han betraktade den lifliga skaran, märkte han
plötsligt, att ett får nyss fått lamm, men det nyfödda
lilla djuret kunde han icke upptäcka hvarken bland
hjorden eller på herdens arm. Han skyndade genast till
stallet och frågade denne, hvart lammet tagit vägen.

Herden berättade, att detta förirrat sig bland
klipporna och att han länge förgäfves sökt detsamma.

»Ack, det stackars lilla djuret», utropade generalen,
»det kommer att bli ett byte för gamarna, om det får
stanna där ute under natten. Tänd en ny cigarr, mina
herrar, och låt oss nu att söka det; om vi alla söka, skola
vi säkert finna det!»

Mörkret föll på, och en promenad bland dessa
oerhörda, på hvarandra uppstaplade klippblock, som bilda ön
Caprera, och mellan och öfver hvilka inga gångstigar
förde, skulle hafva varit farlig, om man ej vägledt sig med
tillhjälp af lyktor.

Under flera timmar letade nu de forna officerarna
från Rio-Grande, från Montevideo, Rom, Varese, från
Calatafimi och Volturno tillsammans med sin general bland
klippor och i remnor efter det lilla lammet.

Förgäfves; man fann det ej; Garibaldi försökte så
naturligt som möjligt efterhärma fårets lockande »bä-ä-ä»
— men intet bräkande hördes till svar.

»Nåväl», sade slutligen Garibaldi, som måhända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/garibald/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free