Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. "Den gamle på Caprera"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfversatte dem till franska; samtidigt utgåfvos de af fru
von Schwartz på tyska samt af hans van Alberto Marios
hustru, mrs White-Mario, på engelska. Dessa memoarer
gå dock icke längre än till och med Roms fall 1849.
Efter hemkomsten från fransk-tyska kriget 1871
sysselsatte han sig under någon tid med att omskrifva och
fortsätta dessa sina minnen. Han ägnade sig träget åt
detta arbete, enär han fruktade, att den svåra värken i
handen till slut skulle alldeles förlama denna och sålunda
hindra honom att fullborda sin bok.
I november 1874 måste den hafva varit färdig, ty han
undertecknade då ett kontrakt, enligt hvilket han för en
större penningsumma öfverlämnade den till staden
Palermos myndigheter (municipio), dock med villkor, att den
ej finge offentliggöras utan hans samtycke. —
Först genom dessa memoarer, skrifna af hans egen
hand, förda dag från dag, skall det bli möjligt att fullt
i detalj lära känna Garibaldis lif, hans tankar om de stora
tilldragelser, i hvilka han ingripit, hans förhoppningar om
sitt lands framtid. Helt visst har han äfven här uttalat
den bittra sorg, hvilken han, som så mången annan
italiensk patriot, kände däröfver att detta Italien, i yttre
hänseende enadt, dock ej blifvit, hvad han hoppats — därför
att han ej kunde säga: »Italien för italienarne», utan
Italien för påfven, för prästerskapet, för hofvet, ministrarne,
ämbetsmännen! Helt visst har han här skildrat det Italien,
han drömt sig under långa nätters vaka i landsflykt eller
på slagfältet; sådant han drömde sig det, då han, sittande
i sin lilla, af vin skuggade berså utanför sitt »hvita hus»
på Caprera, stundom lät pennan hvila för att låta blicken
glida ut öfver hafvet, som långt i fjärran sköljde hans
älskade fosterlands kuster. Dessa minnen äro dock ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
