Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Garibaldis död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ett nationalmonument åt Garibaldi måtte resas med
statens medverkan, och att åt hans änka och barn måtte
beviljas en lifstidspension af 10,000 francs årligen.
Många andra, bland dem också Crispi, talade för
Garibaldis minne, och kammaren antog enhälligt Farinis och
Depretis’ förslag.
Staden Roms kommunalråd beviljade 80,000 francs
till ett Garibaldimonument på Janiculum och bestämde,
att hans byst i marmor skulle resas på Pincio och att
fyra marmortaflor skulle uppsättas: 2 i municipalitetets
sal, en på huset vid Via della Capella och äfvenså en på
Villa Casalini utanför Porta Pia, hvilka bägge lokaler
Garibaldi bebott; vidare beslöts att sända deputerade till
Caprera och uppskjuta sammanträdena till den 12 juni.
I Neapel skänktes 100,000 francs till ett
Garibaldimonument; de flesta andra italienska städer beviljade
äfven stora summor till samma ändamål och sökte på
allt sätt hedra hans minne.
Emellertid yppade sig svårigheter angående
uppfyllandet af den dödes sista vilja.
Garibaldi hade i sitt testamente, dateradt den 17
september 1881, tillagt följande:
— — »Enär jag i mitt testamente förordnat, att
mitt lik skall brännas, uppdrager jag härmed åt min
hustru att verkställa min vilja, innan hon åt någon
meddelar underrättelsen om min död. Skulle hon aflida före
mig, lofvar jag att göra detsamma för henne. En liten
urna af granit skall innesluta min och hennes aska.
Urnan skall uppställas bakom våra barns sarkofag [1]
under
den akasia, som beskuggar deras graf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
