Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
st
Den enas anlete var blekt och sjunket,
Och ur det djupa, mörka ögat glänste
En hemsk vulkanisk eld; kring tunna läppen
Låg ett ironiskt löje; dold förtviflan
Sken fram derur, som ögat af en orm
Framblixtrar hastigt mellan glada blommor.
Den andra tycktes mig en åldrig man;
Det hvita håret, som en silfversky,
Flöt deladt ner omkring den öppna pannan,
Der tiden ristat djupa minnesord
Och läror, samlade för evigheten;
Mot stafven stödd, han stilla såg framför sig;
Hans läpp var fromhet och hans öga frid.
Till honom hörde jag den förre säga:
”Du tror då än på något lif der bakom,
"Du dåre! Det är intet, toma intet,
”Som bor om denna förlåts andra sida.
”Hvad har dig åldern lärt; om den ej gjort dig
”Förtrolig med den tanken: blif till intei?
”Gråhårigt barn! du tror ännu med hopen,
”Att denna duk en gång dras upp; du tänker,
”Att vi till skådespel på allvar bjudits.
”Åh nej! Så sades endast, för att folket
”Må sitta stilla här och tåligt bida
”Och skjuta ständigt fram till nya slägter
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
