Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e- JNN oc
Än var han örnen, som på ensam klippa
Har satt sig lugn och hvilar skarpa ögat,
Betraktande den vilda vågens bränning,
Der mensko-lif och mensko-lycka sjunka
På brutna spillror i det öppna djupet:
Än var han dufvan, som ur tysta lunden
På silfvervingen glänser fram och leker
En kärlekens Idyll i lindens krona.
Med samma säkra blick han mätte stormen,
Passionens storm, som skakar menskohjertat,
Och följde fridens blomstervind, som svalkar
Den dygdige med tröstens andedrag. —
Så olik var han sig och dock så lik.
Sin sångarverld ej ur sig sjelf han tog,
Men upptog den, som lifvet honom viste.
Det var ej tänkta andar, som nedstego
Till jorden från hans snilles höga luftrymd;
Men hvarje stor, betydningsfull natur
Upplyfte han till evig skönhets himmel:
Och konstnärns hand gaf en apotheos
Åt hvarje föremål, som den vidrörde.
Hvad lärors djup i Faust! i denna byggnad
Som skalden upprest stor och underbar!
En göthisk sal, med djerfva pelarhyalf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
