- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / I. Bondestudentar. Mannfolk /
278

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

MANNFOLK

Daa Helga Thorsen hadde Brullaup med Mark Oliv,
var dei tvo andre Brurpikur, og ingin av deim hadde
funni Grund til aa minne um denne Lovnaden. Dei
hadde lært Mark Oliv aa kjenne, og fann at han maatte
vera eit Undantak millom Mennar. Han var brutal,
han som dei andre; men han var likevel barnsleg og
hjartans god; og so var han so glad i Helga. Ho fekk
berge denne Mannen; han fortente det. Men! paa
same Tid; taka seg vel i Vare! det var ikkje greidt aa
vera gift; han kunde nok koma til aa demoralisere
henne!

No gjekk Frida og venta paa Friar ho og. Ja
Dagmar hadde sine Mistankar um, at det alt i Stild og
Løynd var avgjort.

Frida negta. Ho tala um „Herr Falch" som ho
vilde tala um kvar annan Herre. Men det var ikkje
som naar ho tala um andre Herrar likevel. Dagmar
kjende det paa seg, at her var noko, kva det so var;
og det gjorde henne svært vondt, at Frida ikkje i denne
Saki var heilt ut ærleg mot henne.

Og av Hjarta ynskte ho, at det ho trudde ikkje maatte
vera sant. Ho hadde so ymse Tankar um den
Sakførar Falch; og i alle Tilfelle totte ho ikkje det kunde
haste med Frida. So gjekk Dagmar paa lange Turar
og friska upp-att for henne alt det dei hadde havt uppe
um ædle Kvinnur og fæle Mennar baade i Vaar og
sidan; og Frida hjelpte sjølv til, so Dagmar stundom
ikkje visste kva ho skulde tenkje. Det kunde slutte
med, at dei lagde Armane um kvarandre og kysste
kvarandre, og kviskra til kvarandre, um ikkje dei tvo
skulde hava Bryllaup paa ein Dag.

So var det ein Gong at Frida sa si Meining beint
ut; og det var den, at fyrr ho vilde slite sine Dagar
som Læremor og Møykjering, fyrr vilde ho gifte seg
med ein Vognmann.

Det var ein Dag i Desember. Lufti var graa og tok
til aa vintrast; men det var ikkje kaldt. Det berre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/1-1908/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free