Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HELHEIM
167
det skifter og skjelv,
det bivrar og brenn
som eit Hav av hoppande
Lyktemenn;
med sjuke Litir
og daud Os
det sviv som ein Sveim
av Naae-Ljos.
Stiv Veslemøy stend
i den sküme Kveld
og stirer inn
i Helvites Eld;
og knapt sine Augo
ho tru vaagar:
det er Sjæline sjølve
som brenn og logar.
Veslemøy.
Du tyde meg, sæle Syster mi,
Branden som skræmd eg ser?
Systeri.
D’er alle dei vonde heite Hugar,
som her i Eld seg ter.
D’er alle dei vonde heite Hugar
og Harmen, dei Hjarta veid;
inne i pinte bundne Sjælir
er dei som logande Eld.
Hate ser du eiter-grønt;
det brenn med Osen fule;
attved blakrar det arge Ovund
med Logar som Pesti gule.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
