Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
I HELHEIM
Ho ser paa deg, den høge,
med Sorgmod um bleike Kinn:
Likamen maa du av deg leggje,
fyrr der du kann koma inn.
Uppe i Høgheim straalar Gud
som tusund Solir um Tind;
du kunde aldri det Ljose timja, —
daa var kjær Syster mi blind.
Uppe i Høgheim klingar Gud
som Verdi var tonande Strengir;
det minste Vék av den Allheims Samklang, —
daa vaks deg Engle-Vengir.
Det minste Vék av den Allheims Samklang
fløymande rein og rik, —
du kunde kje lenger Jordi töla
med alt hennar Skraal og Skrik.
Veslemøy.
Aldri ber dei meg Barn til Skirsle,
og aldri stend eg Brud;
gjerne døyr eg denne Stundi,
um eg maa sköda Gud.
Systeri.
Det ser eg i djupe Volve-Augo,
din Traad er ikkje ut-spunnin;
og aldri maa du deg ynskje løyst,
fyrr rette Dagin er runnin.
Volva.
Heil av Helferd
du heim fare;
Bod og Ærend
du bera skal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
