- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VII. Forteljingar. Kvæde /
263

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eg hugse at me hadde rødt um Lik-Preikur. Det vilde
vera til Bate for alle Vedkomande um de kunde faa
deim avtekne, hadde me meint. Ein kunde ikkje vente
at Prestane, som hadde stadi paa Gravbakken i attan
hundra Aar og sagt det same upp att og upp att, skulde
kunna finne paa noko nytt; og for oss andre var det paa
Lag som aa høyre Sinklarvisa paa Lirekasse; me kunde
det alt ihop so reint ille utanaat. Min velvyrde Vén
hadde i det heile brytt seg lite um Preikur. Og no i
Dag skulde han faa si Preike sjølv. Naa; han høyrde
daa ikkje no, som vel var.

Med ein Gong stogga eg. Ei Minning gjekk meg
gje-nom Hausen: det var daa ikkje paa Frelsar-Gravlunden
han skulde liggje; det var ein ånnen Stad, Sofienlund,
nei, Sofienberg, Dunderen i Vald ute ved Grünerløkka
ein Stad; paa Kyrkjegarden for dei fatige var det. Naa;
i visse Maatar var nok det alltid det rettaste. Men
korleis i Verdi skulde eg vinne dit ut no?

Sporvogni! Det var greidt. Eg lagde i Veg heller
fort, endaa Søyla og Utanpaa-Skorne hefte meg ille.

Daa eg var so langt ifraa Vogni at eg kunde sjaa ho
men ikkje for vel naa ho, drog ho i veg; det er gjerne
so med Sporvognir. Veifte paa ho kunde ikkje nytte;
der gleid ho alt burt attum Elefant-Apoteke. Det vart
daa aa vente fem Minuttar til. Det var Meiningi at eg
skulde koma for seint, skyna eg. Men no vilde eg fram,
og lét meg ikkje lure. Det fekk heller vera det same
um eg ikkje fekk høyre heile Likpreika.

Dermed skipa eg meg til paa Fortaage fram-fyri
Frelsar-Kyrkja og gav meg til aa vente paa næste
Vogni. Og Minni vakna paa nytt Lag.

Det var paa Youngstorge me hadde skilst hin siste
Gongen. Paa Hyrna av Torggata. Der stod me ei Stund
og baktala Kristiania Politi. Det siste eg sagde til ’n i

263

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:51:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/7-1944/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free