- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VII. Forteljingar. Kvæde /
329

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

er det dei skal vera, segjer dei kloke; Misnøgje er Mor
til Framgangen, heiter det hjaa Stuart Mill. Naah,
trøysta eg meg, Misnøgje naar vel til Fjells med
Tidi.

Snart kjende eg heile Live der uppe, utantil armt og
innantil varmt. Og eg tok so smaatt til aa undrast paa,
um det kunde haste noko serskilt med «Framgangen»
her i Fjellbygdine. Kunde det kje vera nok, at Byar og
Storbygdir masa seg ut for Framtidi?

— Nei; eg turvte nok ikkje tala um Steinrøys! Her
var god Jord her uppe i Bergskortune. Mykje betre og
finare Jord enn alt dette Aurgruse ned paa Jæren.
Berre slike Ber som her voks! Tyting og Blaaber so
store og saftige at dei braana paa Tunga; den hadde
kje Maken nokon Stad. Og so alt dette velsigna gode
Beite. Kor skulde det gaa med all Jærbu-Tasen, um han
ikkje fekk koma her upp i Fjelli um Sumrane og friske
seg upp og faa Hold paa seg? Han fekk Vatspoken
kvar ein. Her paa Mjaaland hadde dei og Jær-Smale i
Beite um Sumaren, og han treivst so dei kunde sjaa
Viku Mun. Og mang ein blank Spesi-Dalar hadde han
Per teki inn for den til Skattar og Avgiftir. Ja den
velsigna Smalen. Han gav oss baade Klæde og Mat; og det
var mykje den dei livde av baade ut og nord og upp og
ned. Men det kunde me takke Fjellbeiti fyri. Jamenn
kunde det vera løgi aa vita kor mange Smålog det
kunde vera som beitte Aar um anna upp gjenom alle
Heiane her, fraa Synesvarden til Sirdal, og sidan
Høg-heiane ovanum der att, — alt til upp imot Sætisdal. Eg
kjende vel han Lars Haaland? — Nei jaso? Og endaa
var eg skyld med ’n, um ho ikkje mishuga seg; — paa
Mor-Sida. Ja; han laag der uppe og gjætte no i Aar,
høgast upp i Høgheiane, ovan-um Kvin’a. Kom eg dit
paa denne galne Forvitnad-Ferdi mi, so kannhende eg

329

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:51:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/7-1944/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free