Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 15
slagna ögon! — Tack, Giinther, du är en duktig karl!
och efter ännu en blick på teckningen räckte han
Lehrbach skissboken.
Denne knäppte ihop och stack den i sin
bröstficka.
— Jå, ögonen voro tyvärr nedslagna! sade han i
det han elastiskt svingade sig i sadeln. Men endast
på papperet, i verkligheten skall hon nu avslöja för
oss sin själs blå himlar! Vackert sagt, eller hur? men
det är icke heller av mig! — .Framåt således!
Och med en lätt smackning satte han hästen i gång
igen.
Hattenheim följde nästan mekaniskt en halslängd
bakom kamraten som i raskt tempo nu skyndade fråm
mot sin modell. Hovarnas ljud dämpades alltjämt av
sanden, men Lehrbach tog blomman ur sitt knapphål
och kastade den med en skicklig svängning på den
så utomordentligt intresserade läsarinnans bok. Men i
samma ögonblick hade hon redan förskräckt tittat upp
och stirrade nu med två stora mörkblå ögon nästan
bestört på ryttarna.
— Nå, lilla vildros, så utomordentligt intresserad,
sade Lehrbach skrattande och höll in sin häst. Vad
är det för en rolig bok ni studerar?
En mörk rodnad betäckte Josefines ansikte, hon
slog igen boken och reste sig häftigt. Ett ögonblick
vilade öga i öga, sedan upprepade hon plötsligt med
glad förvåning:
— Vildros?
Och innan Giinther kunde förstå hennes underliga
beteende bläddrade hon redan med feberaktig hast ånyo
i boken.
Lehrbach såg skrattande på Hattenheim.
— Hon är så naiv att hon icke ens begriper det
botaniska berömmet!
Han vände sig åter till Josefine och fortfor:
— Pardon, mitt vackra barn! Var god och
avbryt lektyren ett ögonblick för att svara på en fråga!
Men »Gåslisa» tycktes inte höra hans ord,
hennes ögon stirrade i boken.
— Alldeles riktigt! utbrast hon, liksom talande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
