Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 NATALY VON ESCHSTRUTH
— Det där! Det är det största.
— Jo, jag tackar, hembakad kaka, nådig fru! sade
nu också excellensen med ett förbindligt leende. Och
därtill ett mästerverk av den lilla vildrosen? Till
hennes ära måste jag också smaka på den, fastän jag
annars är en fiende till alla sötsaker!
— Fine baka kakor! utropade tant Renate
häftigt. Nej, bäste greve, jag skulle icke vilja göra
mandlar och russin så stor skada, ty de skulle aldrig få
göra bekantskap med mjöl och mjölk! Min gubbe
har alldeles skämt bort flickan; i stället för att vara
i köket, måste hon med ut på skallgång, i stället för
att sitta vid sybordet, upp med henne på osadlade
hästar! Hur många föl i stallet och hur många
hjortar i reviret, det vet den lilla damen mycket noga,
men räkna upp grytorna?! Du milde Gud! Nå jå,
hon är ju endast sjutton år, och bör väl ännu en liten
tid få njuta sin gyllene frihet!
— Det menar jag också, lilla Renate! sade onkel
Bernd något förlägen, och excellensen förstod med
diplomatisk skicklighet att giva båda äkta makarna rätt.
Småningom löste kaffet onkel Bernds tunga, gamla
minnen från residensstaden döko upp och diskuterades,
gemensamma bekanta talades om och de otroliga
förändringar som staden undergått. Man hade gått upp
i statvåningen, men endast på en kort stund, ty
excellensen hade yttrat en enträgen önskan att gå ned i
trädgården och sitta i den skuggiga bersån, för att
så mycket som möjligt njuta av den sköna
sommartiden! De hade alla häft anfall av hosta och nysningar
däruppe, och då de väl kommit ned viskade Gfmther
i sin väns öra:
— Gode Gud, jag höll på att få kramp! Jag är
övertygad om att de rummen endast luftas varje
jubelår, då något förnämt besök kommer, eller vid bröllop
och barndop. Det luktade ju förtvivlat peppar och
kamfert. Jag har aldrig i mitt liv måst nysa så
mycket! Den unge greven hostade ännu en gång vid blotta
minnet, men tillade sedan högt: En förtjusande
trädgård och en charmant berså, nådigaste fru!
Excellensen berättade om Italiens evigt gröna
lagerskogar och sade vänligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
