Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 NATALY VON ESCHSTRUTH
Herr von Reuenstein stormade före damerna och
skyndade »ombord» för att med sin batistnäsduk torka
dammet av den bräda på vilken prinsessan troligen
skulle taga plats. Sedan voltigerade han, helt nervös
av pur undergivenhet tillbaka i fören, för att hjälpa
hennes höghet vid nedstigandet.
Men Sylvia stod uppe på plankan och satte armen
i sidan i stället för att taga baronens framräckta hand.
Ett fint, gäckande leende spelade omkring hennes
fylliga läppar.
— Reuenstein bryter väl åter benet av sig av
lutter älskvärdhet! Tillbaka! Jag kan ensam! mon d i e u,
jag är väl ingen katt heller, som är rädd för vattnet!
Ordonnansofficeren drog sig lydigt baklänges. Men
i ett av sina nyckfulla infall hoppade Sylvia mycket
otympligt och klumpigt jämfota ned i båten med
sådant eftertryck, att den lilla farkosten betänkligt
vaggade upp och ned och knakade i alla fogningar.
Reuenstein tumlade helt ofrivilligt rätt ned på toften,
där han blev sittande. Fröken Ilse skrattade högljutt åt
detta kvicka tilltag, och Sylvia stod själv mitt i båten,
storskrattande åt Reuensteins missöde och skepparens
förfäran.
— Men Reuenstein! Gud förbarme sig över edra
nerver! Som en läderlapp griper han fast i toften! och
Sylvia torkade tårarna ur ögonen. Ni är en skön
hjälte, må jag säga! Gunther Lehrbach stod fast som ett
träd, då jag en gång på den lilla sjön i residenset
försökte samma manöver med honom.
— Det var därför att han var på sin vakt mot
dina oberäkneliga infall! ropade prins Detlef, både road
och förargad; sådana där påhitt äro ganska farliga och
låta din omgivning ständigt sitta på en kruttunna, så
att säga.
— Tänk om båten hade kantrat, ers höghet! sade
grevinnan Aosta med ängsliga, vidöppna ögon, som klädde
henne utmärkt.
— Då hade jag räddat mig simmande och ni
andra hade allesammans drunknat! svarade högheten
på sitt kärva sätt. Jag är övertygad om att Reuenstein
gärna skulle dö för och genom mig!
Det rödblonda huvudet sjönk djupt ned på bröstet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
