Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 NATALY VON ESCHSTRUTH
behövde icke beklaga er över mina extravaganser, vilka
då endast och allenast skulle hemsöka greve Gunther...
han förstår uppskatta dem bättre an ni!
Reuenstein gjorde en förebrående invändning, men
Ilse drog en bonbonniére ur fickan, placerade den
emellan sig och Sylvia och svarade, i det hon tuggade
sönder en hallonkaramell:
— Den stackars Lehrbach längtar säkert hjärtligt
efter oss! Jag finner det verkligen vara en otrolig
hårdhet av ministern att gräva ned denne bortskämde
yngling i ensligheten på hans egendom där borta! Han
blir säkert melankolisk!
— Eller också förälskar han sig i en lantlig
skönhet och lär sig plattyska av ren förtvivlan! sade
Sylvia med ett hårt skratt.
— Jag skulle gärna vilja veta hur han har det!
— Jag också!
— Reuenstein skriver kanske till honom?
— Naturligtvis l om ers höghet befaller...
— Jag befaller att ni håller munnen! Ilse, tysta
honom med en karamell!
En liten bekväm ridväg förde upp till Gotzenalp.
Solen hade nu stigit högre upp, luften var varm,
men utomordentligt ren och doftande och färden
uppför berget var förtjusande i den sköna naturen och på
åsneryggarna. Slutligen befallde prinsessan att man
skulle stiga av och föraren samlade då alla de herrelösa
åsnornas tyglar i sin kraftiga hand och gick fore
damerna och herrarna för att visa vägen.
Vid säterstugan gjordes halt.
Sylvia kastade sig raklång ned på den svällande
mossan i skuggan av de närmaste träden, och
beställde alla delikatesser en säterhydda kan bjuda på. Sedan
stötte hon sitt skummande mjölkglas mot fröken von
Dienheims, utbytte en förstående blick med henne och
viskade:
— Vive l’a m o ur!
— Fortunatus! nickade den förtrogna liksom var
det självklart, vi minnas honom mellan himmel och
jord!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
